Pulsating aurora is low intensity aurora appearing in limited structures with quasiperiodicalmodulations in intensity. The highly energetic electron precipitation associatedwith pulsating aurora has been shown to cause chemical changes as far downas the mesosphere, causing ozone depletion. The drivers involved in generating pulsatingaurora are not fully known, and efforts have been made to model many of thesuggested mechanisms. In order to evaluate these results observational constraintson the temporal and spatial characteristics of pulsating aurora are necessary.Previous studies have noted that the pulsating area tends to decrease over timefrom studying single pulsating patches. This study examines a large set of all-skycamera data comprising approximately 400 image series with pulsating aurora fromthe MIRACLE network in northern Fennoscandia in order to determine the time dependenceof the average size and precipitation energy in pulsating aurora. The 20 stime resolution of the all-sky images makes it challenging to identify spatial boundariesof the pulsating structures whose periods have a typical range of 2-20 s. Twomethods are implemented here, with the same results showing a gradual decreasein average size. No relationship between UT and size is clear. The electron precipitationenergies are inferred from the peak emission height and 557,7 nm/427,8 nmintensity ratio, and seem not to be directly related pulsating structure size. Thepeak emission height shows a constant average energy following an initial increasefollowing the onset of the pulsating aurora, and the intensity ratio suggests a constantaverage electron precipitation energy.
Pulserande norrsken är ett ljussvagt norrsken som framträder i begränsade strukturermed kvasiperiodiska intensitetsförändringar. De nedfallande högenergetiskaelektronerna som är associerade med pulserande norrsken har visats påverka ozonkoncentrationeni mesosfären. De mekanismer som ligger bakom pulserande norrskenär inte fullständigt kända, och försök har gjorts för att modellera olika kandidatmekanismer.För att utvärdera resultaten av dessa är det viktigt att förstå detpulserande norrskenets grundläggande attribut.Tidigare studier har noterat att arean i en pulserande struktur sedd från markenverkar avta, ifrån att ha studerat enstaka strukturer. Denna studie undersöker en stormängd markbaserad kameradata innehållande ca 400 bildserier innehållande pulserandenorrsken från MIRACLE-nätverkets instrument i norra Finland och Sverige.Målet med studien är att undersöka hur den genomsnittliga storleken och partikelenergini pulserande norrsken utvecklas med tid. Bildseriernas tidsupplösning på20 s gör det svårt att identifiera pulserande strukturer med typiska perioder mellan2-20 s. Två skilda metoder används här för att identifiera pulserande strukturer.Båda metoderna resulterar i en nedåtgående trend för area som funktion av tid efterbildseriens början. Inget beroende på UT-tid är tydlig. Elektronenergierna indikerasindirekt av emissionshöjden samt förhållandet mellan intensitet i de gröna och blåemissionslinjerna och verkar inte vara direkt relaterad till strukturstorleken. Emissionshöjden visar på en konstant genomsnittlig elektronenergi efter en kort initialförhöjning, och det genomsnittliga intensitetsförhållandet hålls relativt konstant.